Har inte blivit mycket bloggande senaste tiden, men som jag tidigare skrev ska denna blogg handla om förberedelserna inför klassikern 2012 och det har inte varit mycket till förberedelse inför klassikern under november och december månad.
Men nu under jullovet (som lärare har man vissa trevliga förmåner) har det blivit en hel del träning. Det började med att jag och älskling åkte upp till Dalarna för att fira julen där. Väl där uppe tog jag beslutet att köpa ett par längdskidor under mellandagarna. Det kändes lite komiskt med en skåning i Dalarna som köpte skidor. Vet inte varför men det klickade inte riktigt. Hur som haver så hittade jag ett par skidor med tillhörande pjäxor och stavar och när väl det var avklarat hade jag inte något val. Ut i spåren och då var det verkligen Bambi på hal is.
Jag kommer att summera senaste 11 dagarnas träning:
Dag 1: 30 december:
Nya skidor och med ett nervöst men glatt humör begav jag mig ut till en golfbana strax utanför Ludvika. Slingan var på 5,1 km. Det tog i runda slängar 10 minuter bara för att få på skidor och stavar men när det väl var gjort begav jag mig ut i spåret. Vad är det då det första som händer jo. Det kommer givetvis en backe som kändes som störtloppsbackarna som Anja Pärson tar sig nedför. Och inte nog med det så var där även en barnfamilj som var i slutet av backen och stod där i godan ro. Jag tänkte att åker jag ner nu kommer jag att åka ner hela familjen ungefär som när man får ner alla käglor på bowling så jag fick stå där uppe och ladda i några minuter. Till slut åkte jag nedför backen men bromsade i princip hela tiden men jag stod upp hela tiden! Därefter var det bara att åka på...trodde jag! Men oj vad svårt det var att åka skidor. En lutning på 2 grader uppför var nästan omöjlig att ta sig uppför. Tillslut efter mycket svärande och många vurpor senare kunde jag pusta ut över att ha lyckats med bedriften att ta mig runt hela banan. Funderade x antal gånger på att strunta i det och ta skidorna på axeln och traska tillbaka hela vägen. Men då det är dödsstraff att traska i spåren här uppe i Norrland (ja jag vet älskling. Det är inte Norrland) så vågade jag inte det. Summeringen av detta träningspass var ajajaj hur ska jag klara Vasaloppet? Träningsvärken gjorde sig påmind i framförallt triceps efter att ha kämpat mig uppför alla backar.
Dag 2: 31 december:
Fick tips om att det fanns spår ute på sjön i Söderbärke så jag begav mig dit. Tänkte att då slipper jag iaf backarna! Så jag glad i hågen tar på skidor och beger mig mot sjön. Precis innan man kommer ut på sjön är där självklart en ny Anja Pärson backe som man måste ta sig nedför. Tittar mig omkring för att se så att där inte är någon som tittar på. Ingen tittar så jag tar mig nedför backen och givetvis gör jag en stilig vurpa! Väl ute på isen märker jag att spåren är igensnöade. Man ser precis var spåren är men det är också allt. Så det blir minst lika kämpigt som igår att ta sig genom denna 4,5 km slinga. Efter halva loppet lyfter jag blicken lite och ser då vilket vackert landskap det är runt omkring mig och först då börjar jag inse tjusningen med just skidåkning. Väl runt kan jag pusta ut och känna mig nöjd.
Ett nytt år firades och jag hade givetvis nyårslöften som jag inte kommer att hålla men jag ska försöka hålla dem så gott jag kan:
1. Träna på 300 av årets 365 dagar.
2. Inte äta socker i form av godis, läsk, chips, kakor etc.
Dag 3 1 januari:
Ytterligare en skidåkningsdag och ytterligare ett nytt spår. Elljusspåret i Söderbärke. Väl där hittade jag en skylt där det stod 2,4 km och som pekade åt vänster. Lät ju bra så jag stakade på åt det hållet. Givetvis kom backarna och givetvis kom vurporna men jag kämpade mig runt 3 gånger och vurpade nog 33 gånger (kanske inte riktigt så illa). Väl runt tredje gången såg jag att man kunde åka åt ett annat håll också så jag provade att åka dit men vände efter 200 meter, men då mötte jag en man och frågade om hur långt detta spåret var och fick svaret att det var 8 km. Tänkte att vad bra då ska jag åka det imorgon men precis när jag skulle hem ångrade jag mig och vände och åkte 8 km slingan. Då upptäckte jag att det nog var här alla tränade för oj vad fint det var och det var betydligt fler om åkte här. Så fort jag vände mig om för att titta bakåt om det var någon bakom mig så ramlade jag. Det gick inte att vrida på huvudet utan att ramla. En äldre herre närmade sig bakom mig och jag spanade över axeln och ramlade givetvis. Gubben som var runt 70 susade förbi och gav mig några upplyftande ord.
- Kämpa på.
Det gjorde jag och lyckades till slut ta mig runt. Så dagens runda blev på 15,2 km.
Dag 4: 2 januari:
Sista dagen av vår sköna semester i Dalarna och innan vi körde hann jag med ett pass längs spåret på 8 km. Det blev X antal vurpor men framförallt kände jag att jag började hitta en teknik som tog mig framåt.
Mer om resterande träning fram tills idag kommer senare i eftermiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar